......och lämna fordonet på plats behövde jag tack och lov inte göra, men det blev ombesiktning  . Fick bilprovningens mest nitiske gubbe, så klart:(

Har suttit i telefonen nu på morgonen, för hundrade gången, med Folksam försäkringar.... Det har snart gått två år sen Alex kraschade med crossen och vår handläggare har krävt invaliditetsintyg av oss, som vi själva skulle skaffa av läkare på Ö- viks sjukhus. Hela den här tiden har dom på sjukhuset informerat mig om att vi inte kan få något sånt intyg om inte försäkringsbolaget begär det direkt från deras håll, men handläggaren har varit tjurig och sagt att vi måste beställa en tid själva, och sen ge intyget vidare till dom......

Nu var jag så jävla less i morse så jag ringde alltså försäkringsbolaget igen och då var vår kontakt där hemma och vabbade så vi fick en ersättare...........och vad händer? Jo, hon fattar på en gång vad jag menar och skickar i väg en förfrågan direkt till sjukhuset, så nu behöver vi bara vänta på en kallelse och "vår" läkare blir i direkt kontakt med bolaget, i stället för att deras egna läkare ska bedömma vårt "eget" intyg, äntligen!! Här har man stått och betalat en dyr barnförsäkring sen pojken var bebis, snart är han 17 år, och då ska ju bolaget vara lite mer hjälpsamma, tycker man.... Han har ju fortfarande jäkliga problem med foten, och redan på akuten sa ju läkaren att han tyvärr aldrig skulle bli riktigt återställd, så nog tycker jag att han har rätt till en rejäl ersättning! Vad tecknar man annars försäkringar för? Ständig smärta, kan inte springa, inte åka mer bräda eller köra cross, som var hans liv...så trist. Han var ju skitduktig och tävlade och så, men både han och jag visste ju skaderiskerna när man håller på med en sån sport...Med tanke på kraschen så är vi så klart tacksamma att han lever, och att han inte bröt ryggen även om den blev lite i hoptryckt och gör att han har ont ofta. Foten fick samma krossningskada som en fallskärmshoppare får om inte skärmen löst ut i tid, sa läkaren som opererade i drygt 4 timmar.....

Än i dag får jag en klump i magen när jag tänker på den där kvällen det hände, men jag är samtidigt så glad att det inte gick "värre"......