I dag hämtade vi hem Johannesbergs Tilda, Julias ena ponny, som varit utlånad till en familj som bor utanför Vännäs. De var till en början intresserade av att köpa henne och hade henne på foder för att "prova" henne. Mamman i familjen ringde mig för ett tag sen och sa att hon blivit arbetslös, och att dom inte hade något intresse i att köpa henne längre.

Jag har inte sett henne sen hon åkte i våras, men hon var sig lik, de hade tagit hand om henne på ett bra sätt. Hovarna såg bra ut, ja hela hästen såg bra ut. Skönt!

Hon kände så klart igen mig och sprang efter mig in i transporten, och inte en enda gång gnäggade hon efter de andra hästarna på gården, som hon gjorde när hon lämnade hästarna här hemma. När de åkte från Billsta så kunde vi höra henne skrika ända ut på storvägen, och det kändes ju lite hemskt........gud va vi människor flyttar runt djur hit och dit.....

Då Julias intresse är väldigt sparsamt så kändes det så skönt när Tilda åkte till ett hem där hon förhoppningsvis skulle bli mer ompysslad, men nu känns det skönt att ha fått hem henne. Jag ska köpa mig en riktig ponny- sele och köra in henne, kanske körning är intressantare för Julia? Om inte, så får jag väl ta mig i kragen och röra på henne lite själv, iaf ge det en chans. Om det blir snack om försäljning igen så får man ju hoppas att man hittar ett riktigt varaktigt hem åt henne, ponny- hästar växer ju barnen ur så snabbt tyvärr, även om intresset finns. Kanske har hon en större chans om hon blir inkörd och kan användas inom travet, där barnen kan "använda" henne längre. Söt som en pralin är hon iaf och jag tror att dom blev glada över att se varandra igen, hon och Lady !