I kväll är det precis fyra år sedan jag pratade med pappa för sista gången. Jag ringde honom inför julafton, för att försäkra mig om att han skulle ställa bilen på motorvärmare när han kom. Anledningen till att det var så viktigt med en riktigt varm bil var att jag köpt en fågel, en undulat, till honom för sällskaps skull. Han var mer ensam än någonsin sen hans älskade hund, Petter, somnat in vid 15 års ålder några månader tidigare. Den lille pippin var blå, och påminde en del om Fabian, mammas snackande undulat, som fanns hos oss under många år. Katterna ville inget annat än att sätta klorna i den lille krabaten, så den stackaren fick sitta instängd i sin bur i Alexanders rum.... Han var ju liksom en överraskning, så det fanns inget att välja på. Nu fick han dock aldrig träffa sin tilltänkte husse, och pappa hann aldrig få reda på att det satt en blå liten fågel och väntade på honom.

 

Linda

23 december 2009 19:58

Ja de är så tomt utan våra kära pappor allra helst på julen då resten av familjen är samlad,de fick lämna jordelivet alldelens för tidigt.... :0((
Minns du var så glad över fågeln som han skulle få som sällskap...Samma med min pappa han hann inte träffa Edwin heller för jag väntade han ju då :0(
Ja den julen minns man ju för kunde inte tänka på annat än på dig vilken hemsk julhelg du fick,du är ju som jag inte speciellt road över julen annars å de blir ju inte bättre efter ett sånt minns...
Men jag är övertygad de är med oss där uppe och ser över oss i morron,då känns de lite bättre i af men ändå hemskt TOMT!
Kram på dig min vän! Tänker på dig you know i morron...

 

linda-li

23 december 2009 20:45

Livet är härligt, men inte alltid så rättvist kanske.... Nu känns mina jular med resten av familjen inte så annorlunda ändå, för han "ingick" ju inte i deras sällskap. Kram på dig också, vi får skänka varandra en tanke i morgon:)

 

Malin

24 december 2009 08:38

Jadu Linda-li....
Livet är som sagt inte rättvist...jag tycker att det var oerhört orättvist att din pappa gick bort så tidigt.
Han hade ju precis börjat "leva" när han blev sjuk:(
Att sedan mista honom på självaste julafton...det är ännu mer orättvist.
Men precis som Linda skriver så tror jag att våra föräldrar är med oss ändå...fastän man saknar dem så att det gör ont...kram

 

Helena

24 december 2009 09:18

Såg att du kommenterat på min blogg så då hamnade jag här hos dig. Fy va sorgligt med din pappa, själv blir det första julen utan min älskade pappa då han gick bort i maj i år så det kommer kännas konstigt idag. Sänder dig varma julkramar och tankar,

http://holmstorp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Mannen kommer hem från jobbet en dag och ser frugan sitta och kolla på ett matlagningsprogram. Han skrattar och frågar:- Varför kollar du på matlagningsprogram när du ändå inte kan laga mat? Hon svarar:- Vadå då.. Du kollar ju på porrfilm!   Det...

V75 från Bergsåker i går, och jag som är lite krasslig hade några timmars underhållning på tv:n=) I DD-1 startade El Sueco, hästen som köptes billigt av en tjej från Nordmaling i september i fjol, och som fram tills dess knappt gått fortare än 30- ...

Två dagars inskolning på min nya arbetsplats avklarade, i morgon tillbaka till mitt "gamla" ställe=) Åkte in till Solänget med Nalle i dag, och han var på G! Han fick dock ta det lungt, men nån repa drog vi=)    Ludde är grymt dålig i magen, ha...

Nu har jag hämtat Alex på busstationen, men jag fick skjutsa honom till en polare i Moliden på en gång(!)=) For ut och joggade Nalle- mannen ca 5 km i dag och han tyckte att det var skitkul att få springa på lite (och jag me'). Nu är det snart da...

Jaha, då jobbar man hela helgen med start i kväll. Åh vad jag längtar....not. Var på återbesök på kliniken med Nalle i går och böjproven var ua, men hasen fyller lite ändå...... bara att smyga i gång honom och se vad som händer.    I går var de...