Johanna

11 januari 2009 09:52

Ja det måste ju vara jobbigt för er som håller på med trav, då hästarna blir "gamla" så fort. För dom ska ju ta vägen någonstans sen. Å jag förstår om man inte vill hålla på å sälja dom som ridhästar för då får dom hoppa från den ena fjortisen till den andra (oftast).

Kung Rune

11 januari 2009 15:50

Ja, det är skitjobbigt när man är så otroligt intresserad av en gren där kraven på hästarna är skyhöga...de är ju elitidrottsmän oavsett "klass", kan man säga. Att bara ha en skogsmulle är heller inget som tilltalar mig just nu, skulle ha svårt att vara riktigt seriös att träna om jag inte har något "mål". Precis som du säger, så är risken att de blir vandringspokaler hos fjortisar, så stor att det känns väldigt olustigt att sälja dem som ridhästar... Man har sett många skräckexempel.

Linda C

11 januari 2009 17:43

Ja de är en en tråkig sport på så vis men eftersom sporten är så stor så blir de många hästar "över" å de finns inte så många bra hem til alla...Jag har haft turen med våran Staro han fick bli western här uppe i luleå å tjejen är äldre å han fick verkligen ett bra hem :0)) Men jag minns även Linda-lis strimman som stått med lindade ben för länge å tjejen som lindat hade linda för hårt så benen var de värsta jag sett nånsin....Senorna helt förstörda å den tjejen hade gått hästskötar utbildning på nordvik,så de kan man ju tro de får lära sig saker....*Huga*

Kung Rune

11 januari 2009 22:57

Min älskade Strimman...har nog aldrig kännt så mycket för en häst. Tyckte att jag gjorde det bästa för honom när jag lånade ut honom på livstid till en tjej med goda vitsord...1 månad senare hälsade jag på honom och hittade honom i det skick som beskrivs ovan. Jag tog hem honom omedelbart men han blev aldrig riktigt bra så efter nästan 8 månader hemma fick han lämna jordelivet och det var riktigt tungt. Jag ångrar än i dag att jag inte hade kvar honom som gårdshäst istället för att lämna honom till den där tjejen, men jag trodde att han skulle få ett bra liv som ridhäst hos henne under de aktiva åren han hade kvar för att sedan kanske komma tillbaka hem ifall hon skulle vilja byta ut honom på ålderns höst. Som travhäst kunde jag inte fortsätta att ha honom då han bräckt ner i ett gaffelband i vänster bak. Gör ont att tänka på det än idag.

Linda C

12 januari 2009 00:14

Ja som jag sagt de är lika jobbigt att ta bort en häst oavsett ålder...Vi måste ändå ta bort dom nån gång i livet å visst önskar vi alla att de fick leva länge å vara friska,men om de är 10 år eller 25 år de är ändå samma sak för hästen... Utan de är vi männsikor som tycker de är hemskt för de är unga men som sagt eftersom oftas dessa överblivna travare är billiga att få/köpa så får de inge värde utan de kan lätt bytas ut eller bara "glömmas" bort i en hage eller i ett stall å som sagt då är döden bättre vän tycker jag de går snabbt å över på 1 sec...
Än att stå som sagt som strimman med sönder lindade ben som inte hade en rak sena efter de å hade stora svullnader överallt efter stasat ben med blodstoppning...Fatta vad han ska ha haft ont som sagt... Ändå höll Linda-Li koll ofta på strimman för han stod så nära men de behövdes bara några dagar så där så var han helt trasig i bena!Så jag vill inte uppleva samma sak å sen har man gett bort hästen till nån å då kan man ju inte heller bara rycka tillbaka den hur som helt men de skulle jag nog göra i af även om man kan åka dit... Så de är den bistra sanningen men jag kan hålla med de är hemskt men de är ändå så att nånstans har de kommit så att folk tycker inte ett VBL är inget värt inom dressyren,ett VBl kan tävla ganska högt men får ändå dåliga poäng för de är en travare hur fin de än är å rör sig....Tycker dommarna ska tänka tvärom att denna häst är uppfödd till att trava fort kan man då omskola en sån att tävla dressyr så ska den banne mig ha lite mer poäng baserat på de än halvbloden som kan galoppera i sömnen...Då kanske tjejer tycker de är roligt att omskola en travare i stället för att skämmas över att äga en!
Har en kompis som skämdes så för alla bara fnös åt henne över sitt VBL å hon gick så långt att använda skokräm för att dölja frysmärkningen å vips var alla där å fråga vad de var för kosrning eller ras?! Men de är ju som de är å svårt att ändra de som är postivit är att de började anordna lite tävlingar för just travare men vet inte om de dog ut för de var så få som ville tävla dressyr men iden var bra! :0)

Ta inte illa upp johanna de är inte så jag mena dig jag vet att du ÄR VETTIG i frågan om travare *ler* Blir lite skriv tokig bara *s*

Johanna

12 januari 2009 18:03

Ja jag tycker det är hemskt med denna ras diskriminering. Fortfarande än i denna dag är den häftigast minnet av en dressyrhäst jag någonsin suttit på (och jag har ridit en hel del)en varmblods travare. Han hette Earl Beam och tävlades i dressyr. Och att få trava på honom är det starkaste minnet jag har av någon häst överhuvudtaget.