Ja, det är ju alltså dags för Alexander, min pojke, att välja utbildning....Ja, visst är det otroligt att UNGA jag har en så stor pojk*ler*. Skämt och sido så har vi alltså länge vetat vad han vill gå, nämligen fordon. Har känts jätteskönt, tycker jag, för den utbildningen finns ju i stan och grabben har alltid varit grymt duktig och intresserad av motorer. Dessutom har hans pappa en rätt så stor verkstad och lackering så han har ju säkert jobb efteråt också, om han vill jobba där. MEN, nu har dom förlagt bilplåtslags-inriktningen i Vännäs, och det är den som han tycker känns mest intressant (så klart). Trodde aldrig att jag skulle ha sådana problem som jag nu känner att jag fått vid tanken av att han ska flytta! Usch, säger jag bara! Självklart är valet hans och jag måste väl helt enkelt acceptera att han börjar bli vuxen, men det liksom gnager i mig så jag kände att jag måste skriva några rader. Basrösten och de stora skorna har jag väl vant mig vid, om man säger så, men han finns ju här hos mig! Hm, börjar man bli gammal ändå eller? Hur mycket brydde jag mig om vad morsan tyckte eller kände när jag var i den åldern? Inte mycket kan jag väl erkänna, så det är väl helt enkelt som det ska vara.............

Ja, igår var det en rätt vanlig fredag för min del, stallet, körning, hö-hämtning och jobb.

Jiggen var först ut i dag och han kändes fortfarande bättre men inte helt korrekt. Han hade huvudet åt vänster hela tiden och det brukar han aldrig ha...en viss snedhet i resten av kroppen som en följd av "huvudet". Pigg och glad var han iallafall och lite hopp finns fortfarande... Måste tömköra honom på volt någon dag och se hur han beter sig i båda varven. Måste vara ärlig och säga att hade jag inte varit så fäst vid honom hade han nog blivit "utbytt" rätt omgående.

Rune var på G idag, rädd för allt helt plötsligt, såsom träd, snöklumpar och våran granne Axel. Visserligen hade den sistnämnde inhandlat en pälsmössa som gjorde att hela farbrorn såg ut som en gammal ryss....

Pigg som en mört travade Rune på i ett lite högre tempo än vad det var tänkt så jag känner mig lite mör i armarna idag. Öronen var spetsade hela tiden och han verkade ha skitkul, han är verkligen ett träningsfreak! Kul!

När han ser mig komma med grimskaftet skyndar han sig alltid till grinden och går jag förbi honom för att hämta Jiggen så händer det att han gnäggar efter mig. Kul att en så pass gammal häst, med så många år som tävlingshäst på nacken, fortfarande tycker att det är så kul att få komma ut och träna. Sen är ju Rune en riktig gosegris som njuter bara man står och pussar på honom, om han är på det humöret vill säga! Alla hästar är verkligen fantastiska och speciella individer på olika sätt och jag har två stycken mycket olika men lika fascinerade herrar.