Kan inte sluta tänka på Johanna's kloka ord "Var inte så rädd för döden att man inte vågar leva". De är så jäkla rätt, men tyvärr svåra att "leva upp till" i bland:) Tänker på hur de sista åren varit, olyckor och dödsfall samt andra otrevliga incidenter har passerat. Först hittar jag pappa död på hallgolvet vid en ålder av 55, visserligen hjärtsjuk sen 3 år tidigare men ändå chockartat. Sen dör Mattes pappa vid 67 års ålder, på sjukhuset efter en "vanlig" bypass- operation, några månader efter. Vi mister sen vår 9- årige retriever som följd av en attack av en annan hund. Lindas galne häst Rasken slår sig fri vid körning och orsakar tumult på Bergsåker och vårt "bestämda" sto lever rövare och lyckas t o m knäcka tryckvagnen, innan vi bestämmer oss för att ge upp....vi hade änglavakt så många gånger när det gällde henne. Som den gången då hon sparkade mig i backen när jag tog ut henne i hagen.... min arm såg ut som Karl- Alfreds och på akuten så var dom övertygade om att det skulle krylla av frakturer och det visade sig att jag "bara" hade inre blödningar och skadad muskel. Någon måste ha varit med mig, ska inte gå så bra när man flyger i backen t o m. Samma sak med Linda när hon blir sparkad mot ansiktet medan hon pratar med mig i telefonen, "bara" tänderna ryker......helt sjukt. Min pojke Alexander, grymt duktig på crossåkning, tävlande och med en enorm balans, kraschar vid ett trippelhopp och ådrar sig enligt läkaren samma skada som en fallskärmshoppare när dennes skärm inte löser ut i tid, opereras i foten flera timmar och vi får veta att han aldrig kommer att bli återställd.... Cross- tävlandet är över men vi är så enormt lyckliga att det inte gick värre, en deformerad fot och i hoptryckt rygg går ändå att leva med.

Sen dör min systers unge sambo i sängen bredvid henne och hon försöker förtvivlat att få i gång honom men det är för sent...snacka om chockartat!

Senast i raden av otäcka händelser är ju då vi hittade kvinnan nere på träningsslingan för tre veckor sen, vi hade inte lärt känna henne men det var nog den jävligaste chock vi fått, jag tror inte att någon som inte varit med om det själv förstår hur obehagligt det känns efter en sån grej.....

Som sagt, jag börjar bli alldeles nojjig av allt som hänt på slutet och undrar om det är meningen att jag/ vi ska lära oss något av allt detta? Jag är vanligtvis inte typen som grubblar så mycket men nu känner jag att allt blivit lite väl mycket.....

Det är så trist att känna att man på något vis blivit fegare för livet självt, att man ska känna annorlunda inför sin passion i livet, hästarna, men jag kan inte hjälpa det och för Matte känns den biten ännu jävligare. Jag tror att det beror på att han hållit på så kort tid och inte har lika många roliga och odramatiska händelser i minnet som jag.

Och Bigge då, hur har han nu skött sig? Jo, han var snäll i går men jag tänker inhandla en ny svansgaffel, som en till säkerhetsåtgärd:)  

 

Kicki

2 april 2010 13:08

Konstigt att man ibland ska prövas till det yttersta.Man vill gärna se en mening med allt,men var finns meningen i sorg och lidande?Det är lätt att ta allt för givet,men man kan ju inte vara rädd jämt!Hoppas att du får en underbar påsk trots allt och att det kommer något gott ur allt!/Kicki

http://www.stallpuls.dinstudio.se

 

sj

2 april 2010 18:49

En påskhälsning till dej från en haltande enarmad bandit som nyss har kommit hem från sjukhuset, ät många ägg...har hört att de ska va bra..mot mycket...eller va du allergisk så ska du nog helst låta bli!

 

linda-li

3 april 2010 00:40

Glad påsk SJ:) Hoppas att du inte har allt för ont efter sjukhusvistelsen:)

 

Petra

3 april 2010 22:53

Usch, man blir verkligen påmind om att man lever ibland. Men du har nog en skyddsängel :)

http://www.donnaochkatla.bloggplatsen.se

 

Linda Calissendorff

4 april 2010 11:59

Ja de ha varit en hel del för er familj på sistone men man ska inte älta i de som varit utan blicka framåt å försöka leva efter Johannas ord ta vara på varje dag ni har i stället ;0) Lättare sagt än gjort men de går!
Hoppas du får ordning i stallet skulle underlätta BIG TIME för er om ni slipper ha dom problemen i af att gå omkring med....
Hang in there de blir bättre!

http://www.lillbumsan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Mannen kommer hem från jobbet en dag och ser frugan sitta och kolla på ett matlagningsprogram. Han skrattar och frågar:- Varför kollar du på matlagningsprogram när du ändå inte kan laga mat? Hon svarar:- Vadå då.. Du kollar ju på porrfilm!   Det...

V75 från Bergsåker i går, och jag som är lite krasslig hade några timmars underhållning på tv:n=) I DD-1 startade El Sueco, hästen som köptes billigt av en tjej från Nordmaling i september i fjol, och som fram tills dess knappt gått fortare än 30- ...

Två dagars inskolning på min nya arbetsplats avklarade, i morgon tillbaka till mitt "gamla" ställe=) Åkte in till Solänget med Nalle i dag, och han var på G! Han fick dock ta det lungt, men nån repa drog vi=)    Ludde är grymt dålig i magen, ha...

Nu har jag hämtat Alex på busstationen, men jag fick skjutsa honom till en polare i Moliden på en gång(!)=) For ut och joggade Nalle- mannen ca 5 km i dag och han tyckte att det var skitkul att få springa på lite (och jag me'). Nu är det snart da...

Jaha, då jobbar man hela helgen med start i kväll. Åh vad jag längtar....not. Var på återbesök på kliniken med Nalle i går och böjproven var ua, men hasen fyller lite ändå...... bara att smyga i gång honom och se vad som händer.    I går var de...