Grattis Åsa till segern och andra placeringen uppe i Umeå! Jättekul!

Tog en morgontur med min älskade Rune Brun och det var så härligt då solen värmer tidigt nu. Det blåste dock rätt så mycket men inte ens vindarna kändes särskilt kyliga. Hade tryckvagnen och hade tänkt att trycka lite nu när underlaget är för dåligt för att köra på men det gick inte för all is som ligger kvar fläckvis. Tryckvagnen är i stort behov av fäste, annars rullar inte hjulen som de ska när man har trycket på, inte ens vid ett lågt tryck. Synd att det bara är is kvar och ingen snö nu när solen är framme så mycket. Rune kändes så glad och fin och då är det extra synd att inte kunna träna på riktigt, men han fick komma ut och röra på sig ialla fall.

Jiggen har nu lämnat jordelivet och det kändes riktigt tungt, jag grät som ett barn i ett dygn och sömnen uteblev också, men det var ju mitt eget beslut. Det känns som att det inte fanns något att välja på då han inte ens fungerade i träning, och jag försökte verkligen på alla vis att kolla upp och undersöka orsaken till det. Han vände ju ofta och gick i från mig också så fort han såg att jag hade ett grimskaft i handen så man undrar ju om han faktiskt hade ont någonstans fastän ingen "hittade något". Hade såna här hästar haft någon som helst status som hobbyhäst/familjehäst så hade det självklart varit en möjlighet att omplacera honom, men ingen var ju intresserad... Sen har man varit med och bevittnat skräckexempel på hur de här "avdankade" hästarna tas om hand, och det är långt värre än döden. Nu vet jag i alla fall "var han är" och att ingen kan vara dum mot honom och det är på något vis mitt ansvar som djurägare att försäkra mig om det. Men det känns likt förbannat tungt och jobbigt och jag vill inte vara med om det igen.