Rakbanan var fan under all kritik igen. Lös, tung och knölig bitvis, man blir ju förbannad. Här skryter man med att rakbanan är öppen alla dagar i veckan, för fortkörning och med belysning kvällstid. Ok, belysningen stämmer väl, men emellanåt vore det mer på sin plats att kalla den för sandbana. Tack och lov att man kör med pulsmätare när underlaget skiftar från gång till gång, man kan ju ändå köra ett "givande" jobb utan att tänka på fart o.s.v

Med tanke på Runes muskler på den tunga banan bestämde jag mig för att köra honom med en puls på 180-190. Eftersom det inte gick att gasa ngt från "start" så fanns det inte en chans att få upp honom i 180 slag före tvåhundrameters-pinnen, knappt före trehundramarkeringen, och Rune var så enormt springvillig idag så det kändes i armarna när han försökte springa fortare än vad han fick. Då fick jag helt enkelt göra återhämtningen kortare, han fick påbörja nästa intervall när han sjunkit under 140 i puls. Han fick gå 6 st men ville vända upp och göra fler, han kändes jättepigg och stark! 15 minuter efter den sista intervallen var pulsen på 74 så det känns ju kanon.

Har aldrig varit med om jäkligare proppar, känns surt om han inte får komma ut snart!

Nu ska jag och familjen snart till mamma och äta, känns skönt att slippa matlagning idag!

Dagens ordspråk; "Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat."